PISA tankar

Det är mycket snack om PISA resultaten just nu. Resultaten för niondeklassare sjunker som en sten, trots att vår kostnad för skolan är hög och lärartätheten är mycket hög jämfört med andra jämförbara länder.

Jag tror vi har många lärare i skolan i dag som absolut inte borde vara lärare och jag är än mer orolig för framtiden. Förra året var det endast några få sökande till lärarutbildning i naturvetenskapliga ämnen.  När jag har Dream BIG samtal med de bästa eleverna på ProCivitas är det INGEN som NÅGONSIN har sagt att de vill bli lärare. Helt andra karriärer lockar mer än karriären som lärare.

De är smarta nog att förstå att en lärarutbildning i fyra år inte är lönsam kontra andra karriärer och de slipper ta hand om ungdomar som saknar Work Hard och ibland även Be Nice. De söker sig också till utbildningar där det råder konkurrens om platserna. Där vet de att de måste skärpa sig och leverera för att få sin examen.

Jag när en dröm att en karriär som lärare har samma löneutveckling som en läkare eller jurist. Då skulle talanger, som de bästa eleverna på ProCivitas, söka sig även till lärarhögskolan. Det skulle bli konkurrens om platserna och då skulle bara de bästa få sin efterlängtade examen.

Då och först då, kan vi på mycket nära håll börja visa ungdomar som inte har flit på sin agenda att utbildning lönar sig och då kommer resultaten även i PISA. Tyvärr är det inte en quickfix utan tar många år att genomföra.

Jag har lite andra idéer också som jag ska berätta mer en annan gång, men det handlar om läroplanen. Där står det mest vilka rättigheter eleven har och inte någonting om vilka skyldigheter som borde finnas. För skolan är det precis tvärtom: inga rättigheter, bara skyldigheter. Jag tror att en bättre balans krävs och sist, men inte minst, från alla inblandade i skolan ännu mer:

Work Hard, Be Nice, Dream BIG