(detta har jag i mångt och mycket stulit från HEIDI AVELN på Sydsvenskan)
Jag vill vara kristallklar kring dagens debatt om skolan: alla skolor måste vara tillräckligt bra. Att alla barn har rätt till en god start och en bra utbildning är en självklar hållning. Är skolan inte tillräckligt bra ska den läggas ned.
Det fria skolvalet har alltid funnits – för den med tillräckligt tjock plånbok. De rika har kunnat köpa sig en adress vid en attraktiv skola; den beklagliga skolsegregationen speglar boendesegregationen eller betala dyrt för en internatutbildning.
Med friskolorna blev skolvalet reellt, det finns alternativ att välja mellan. För alla. Att påstå att det bara gäller den "välbeställda medelklassen" är antingen okunnigt eller ohederligt. Att antyda att det är friskolorna som sänkt betygen är lika besynnerligt. Internationella Engelska skolan – en av de börsnoterade koncerner som många ondgör sig över – har 120 000 unga i kön, bland annat just för att skolresultaten är så goda, samtidigt som eleverna trivs. Liknade resultat finns på
ProCivitas med t ex
*inga anmärkningar enligt Skolinspektionen
*Sveriges tredje bästa Arbetsplats
*Sveriges Bästa Skola enligt Diplomerad Gymnasie Ekonom
*Sveriges Bästa UF skola, så sent som förra veckan
*och en massa mer
I Välfärdsutredningens rapport, avvisar Ilmar Reepalu (S) med grumlig logik skärpta kvalitetskrav i skolan. Vinsttak blir enda alternativ. Skulle detta förverkligas ser framtiden mörk ut för populära vårdcentraler, friskolor och äldreboenden. 47 av 50 de sämsta skolorna i Sverige är kommunala. Det är där insatserna och kraven behövs.
Det rimliga vore att beställaren ställde tydliga krav på vad verksamheten ska åstadkomma.
Lyckas privata utförare leverera hög kvalitet och samtidigt vinst så gör politikerna klokt i att se och lära istället för att förbjuda.
Hur mycket pengar handlar det om: ca 50 kr!
